Welcome 2014 ~ part 2

Klockan 11 vaknade vi av att vi höll på att svettas ihjäl - vårt lilla budgettält stod i det starka solskenet och utomhustemperaturen på 26ºC värmde effektivt vårt lilla 2m×3m tält garanterat till det dubbla. Än en gång var vi förvånansvärt pigga, och medan vi åt morgonmålspicknick utanför tältet diskuterade vi dagens planer. Matt ville förståeligt nog inte köra allt för långa sträckor, och resten av oss var inte heller allt för pigga på att sitta i bil hela dagen, så vi bestämde oss för att istället gå ner till stranden vid campingplatsen och spendera dagen där. Dumt nog hade ingen av oss tagit med simkläder, då vädret lovat kalla temperaturer och ösregn. Vi fick lida av vår egna dumhet men tur gick detta problem ändå lätt att lösa. Så i våra improviserade simdräkter lekte vi i de massiva vågorna ända tills vi än en gång var helt slut. Vi låg och torkade på stranden några timmar innan molnen började se hotande ut och vi packade ihop våra saker och drog tillbaka till tältet. Där spelade vi brädspel (från Pauls iPad, men ändå) och slöade tills vi började bli hungriga igen. Det hotande regnet kom inte förrän då vi började laga mat, men det var bara mysigt att sitta under regnskyddet och äta en halvkall, geggig blandning av spaghetti och bönor på burk. Skuren drog förbi inom en halvtimme och solen tittade än en gång fram!

Dagens planering på g

Leker Hobbit/gammal man på stranden. Tyvärr har jag ännu inte fått
Chris bilder från stranden, då vi använde hans kamera
för att ta helt otroliga bilder! Lovar att lägga upp dem snabbt!

Namnam gott med mat

Allt började med att jag blev kittlad och plötsligt låg jag underst i en dogpile..?!

Medan Chris och Minji gjode sin disktur (trots moderna faciliteter som varm dusch och toalett måste allt vatten kokas, och eftersom vi inte köpt diskmedel diskade vi i kokande vatten istället) träffade jag, Matt och Paul en lokal man som, trots att han var väldigt berusad, var riktigt trevligt samtalssällskap. Hans fru/flickvän/partner kom efter en stund och sitta med oss, och tände en brasa i eldstaden vi satt brevid. Plötsligt hade vi suttit och pratat om ditt och datt i över fyra timmar; fått tips om fina campingplatser, billig mat och överlag resetips runtom Nz. Tröttheten började ta emot och vi gick tillbaka till tältet. 

Såhär går det när man int vill betala för drickvatten
men int orkar vänta att vattnet slutar koka... (flaskan
har smultit ihop till en liten knöl, som dock ännu höll vatten!!)

Trots att vi var helt färdiga att sova tyckte vi att man inte kan somna före klockan 22, så istället började Matt och Chris berätta sagor. Minji och Paul sov som stockar medan pojkarna turvisades om att berätta påhittade sagor som i efterhand är otroligt löjliga men som då fick oss tre att vrida oss av skratt. Just när vi lugnat oss tillräckligt för att somna började det ösregna. Och jag menar verkligen ösregna. Det lät som om nån kastade sten på vårt tält och väggarna bångnade inåt av all vikt. Till vår förskräckelse kände vi vattendroppar, och när vi undersökte tältet mera noggrant insåg vi att det läckte vid alla sömmar. Tur nog var det bara en skur, men vi bestämde oss ändå för att vi skulle fara till bilen och sova. Av någon orsak jag inte längre minns bestämde vi ändå att jag far till bilen först med allt som inte tål att bli blött, medan de andra skulle komma efter mig om det kom en till skur och tältet gav upp. 

Jag sov gott i min sovsäck i bilen, och vaknade mitt i natten till en till otrolig regnskur. Jag satte mig upp för att göra rum åt resten ifall de skulle komma störtande genom ösregnet, men trött som jag var somnade jag om. När jag vaknade upp var det soligt och jag var ännu ensam i bilen, med fötterna uppressade mot ena fönterrutan och huvudet mot det andra. Inte det bekvämaste men åtminstone var jag torr! Resten av vännerna hade inte orkat släpa sig till bilen vid den andra skuren utan bestämde sig för att istället tränga ihop sig i mitten av tältet i hopp om att hållas torra. De hade bra tur: regnet slutade i tid och de kom undan med endast småfuktiga sovsäckar som snabbt torkade i solskenet.

Efter morgonmål och ihoppackning körde vi så iväg hemåt igen klockan elva på förmiddagen. Vi tog en annan väg hem, och på vägen stannade vi bl.a. på några utsiktsplatser, ett naturreservat, en gammal guldgruva och staden Paeroa, som är känd för drycken L&P. Dryga tolv timmar senare parkerade vi åter igen på samma prkeringsplats, trötta men glada. Bilresan bestod än en gång av falsk sång och en massa trams och jag kan lätt säga att från och med nu kommer vissa sånger alltid förknippas med nyår, Nya Zeeland, vänner och roadtrip.

Sightseeing stop ett: Tauwhare Pâ Scenic Reserve

Sigthseeing stop ett: Tauwhare Pâ Scenic Reserve har en vacker vy över saltfält

Sightseeing stop två: Mt. Maunganui (där vi endast tog lunch p.g.a.
rusningstrafik till berget)

Sightseeing stop tre: byggnaden som fångade vår uppmärksamhet
då vi körde genom Waihi i jakt på en bensinstation

Byggnaden visade sig vara ett gammalt gruvschakt!

Då vi fortsatte undersöka området hittade vi en aktiv guldgruva..

...samt en annan häftig byggnad

Gruppbild i ruinerna! Foto: Matt Musselwhite

Sightseeing stop fyra: Ohinemuri River och några promenadstigar till närliggande vattenfall

Tyvärr visade sig stigarna vara nerfallna och vi kunde inte fortsätta
promenaden utan ordentlig utrustning :(

Men tur fick vi åtminstone en bra bild! Foto: Matt Musselwhite

Welcome to Paeroa - staden känd för drycken L&P!

Vacker solnedgång i Paeroa innan vi fortsatte de sista två timmarna hemåt

Idag morse gjorde jag så sällskap åt Matt då han förde tillbaka hyrbilen. Vi kunde glatt konstatera att vår fina gamla Nissan tagit oss hela 1200km (1175 för att vara exakt) på de tre dygn vi varit på roadtrip! Nu är vi allihop och ser fram emot att hyra en bil pånytt och besöka en annan campingplats någon annanstans - förhoppningsvis hinner vi ännu passa in några roadtripper innan vi alla försvinner runtom jorden igen.

1175km senare..!