Welcome 2014 ~ part 1

Vår planerade camping-resa över nyår blev efter några om och men ändå av, och vi firade nyår i den mest underbara platsen med de bästa vännerna någonsin! Här kommer nu ett långt inlägg om nyår, och jag ska lägga upp julfirande inom närmaste dagarna (även om det nu blir lite avigt så).

30.12.2013 - dagen före planerad avfärd körde vi iväg för att plocka upp vår kära hyrbil tillsammans med Matt. Efter några osmidiga backstarter och x antal försök att blinka med vindrutetorkarna slapp vi fram till parkeringsplatsen utan större missöden (trots att Matt är från Storbritannien med vänstertafik är tydligen blinkarna och vindrutetorkarna spegelvända här?!)! På kvällen före vi skulle fara fick vi också veta att vi inte kan låna tältet vi planerat, så istället för en tidig start den 31:a fick vi vänta till att The Warehouse öppnat så vi kunde köpa ett tält. Tur nog hade de fått in en ny sats tält och vi lyckades fynda ett 6-personers tält för endast $45! Annat än det var allt inhandlat: sovsäckar, liggunderlag, billaddare, gas cooker... allt man behöver för en mysig och bekväm campingresa.

31.12.2013 - efter att ha sista-minuten-shoppat ett tält och väckt sjusovarna Minji och Chris påbörjade vi så den sju timmar långa bilturen klockan 9:00 på tisdag morgon. Som förare agerade Matt, och resten av resesällskapet bestod av Chris, Minji, Paul och jag. Stämningen var glad och förväntansfull - vi lyckades bonga den första soliga dagen på över en vecka och trots alla motgångar var vi nu påväg! De första tre-fyra timmarna fick vi att gå sjungande, skämtande och allmänt bara pratande, med stopp nu och då för att se oss runt, sträcka på benen och gå på toaletten. Trots mitt obefintliga lokalsinne agerade jag som kartläsare och, hör och häpna, vi tappade inte bort oss en enda gång! Lite stolt får man väl vara! ;)

On the road!

Vår fina bil döptes till Jezibel Clarissa Bluebird

Sightseeing stop ett: oändligt gräsfält

Sightseeing stop två: (välförtjänt) lunch i Whakatane

Sightseeing stop tre: en fin strand på vägen (och vårt tramsiga humör börjar synas)

Efter att ha kört i sju timmar började vi känna oss rastlösa - resan tog mycket längre än planerat och vi ville hinna fram och få upp tältet innan det blev mörkt. Stämningen blev lite sämre då bilen kämpade på för att komma uppför de branta, slingrande bergsvägarna och vi såg solen börja gå ned utan att ha nån aning om hur långt bort från campingplatsen vi var. Vi kom dock fram, och när tältet visade sig vara enklast i världen att få upp steg stämningen igen - sömnbristen var kanske också en orsak till vårt tramsiga humör..!

Two thumbs up - klara före solnedgång!

Till att börja med var planen denna: slå upp tältet, sova till 4am, stiga upp, köra till fyren ute på udden och sedan fara och sova tibaks bara vi kommit tillbaka därifrån. Campingplatsen ordnade dock en nyårsbrasa och vi var egentligen inte så trötta, så istället tog vi en liten tupplur till klockan 11pm, steg upp och for och njuta av brasan. Det absolut bästa med denhär platsen är att där inte finns mycket ljus, vilket gjorde att natthimlen var helt otrolig. Själva midnatt firades inte med mera än en nedräkning och en nyårskram, sedan var det tillbaka till gitarrmusik och brasmys.

"En rikit rediger kokko!"

1.1.2014- Klockan närmade sig 1 när vi drog iväg till den östraste punkten i Nya Zeeland. Campingplatsen låg ca 30min från platsen, och vägen dit innebar en i praktiken enfilig sandväg längs med branta stup, varierat med lite åkerväg. För att göra saken än värre strövade dessutom kor fritt på vägen (!?!?) så vi körde i snigelfart. Trots att vi alla var trötta och, för att vara ärlig, rädda kunde vi inte låta bli att skratta åt kornas påhitt då de nyfiket undersökte bilen. De betedde sig mera som hormonstinna tonåringar i grupp än något annat, och medan vi sniglade fram hittade vi på livshistorier åt våra nyfunna vänner. Väldigt lättade kom vi sedan fram till parkeringsplatsen vid bergets fot, där vi tupplurade några timmar innan vi påbörjade den 700 steg långa trappan upp till fyren.

Klockan var väl runt fyra på morgonen när vi, förvånansvärt pigga och uppfriskade, började klättra upp, upp, och lite mera upp. Trapporna var knähöga och oändligt många, och fyren såg inte ut att komma närmare alls! Men efter att ihärdigt ha klättrat i en 40 minuter kom vi äntligen upp och damp ner på närmaste torra gräsplätt. Vi var just i tid för att se det allra första ljuset år 2014 skina över horisonten samtidigt som stjärnhimlen ännu var klart synlig - lätt det vackraste jag någonsin sett. När solen så äntligen steg över horisonten klockan 5:30 var vi alla trötta och frusna men rörda och glada. 

Eldshow i väntan på soluppgången

Molnen gjorde ljusspelet så mycket mer spektakulärt och himlen skiftade
från mörklila till orange till rosa innan solen slutligen syntes

Trötta och glada! Foto: Matt Musselwhite

Trapporna neråt kändes minst lika tunga, och benen skakade när vi äntligen kom ner till bilen. Vägen tillbaka kändes mindre hotfull i dagsljus och gick dessutom mycket snabbare då korna inte travade fram och tillbaka på vägen, och vi kom tillbaka till tältet och stupade i sängs klockan 7 på morgonen, 26h efter att ha stigit upp morgonen före!

Vyn på vägen ner...

... samt vyn nerifrån.

~ fortsätter i del 2 ~