Just did it - twice!

Idag morse hoppade jag alltså ner från det 192m höga tornet. Jag var förvånansvärt lugn ända fram tills jag stod på kanten - då kom nerverna (och svordomarna) som på beställning. Då var det dock redan för sent - det var bara att släppa taget! Efter det mest otroliga fallet nånsin (hela 11 sekunder fritt fall!) landar man förvånansvärt mjuk och mitt i prick. När jag landat fick både jag och amerikanen som hoppade före mig möjligheten att hoppa pånytt, helt gratis! Jag var först inte så säker men jag blev rätt snabbt övertalad, och det var väl värt det. På andra hoppet fick vi möjlighet att hoppa med ryggen före, vilket amerikanen (som förresten var professionell fallskärmshoppare för militäen) gjorde, då han tyckte det första hoppet "inte gav en tillräckligt stor 'kick'." Själv bad jag om att få hoppa framlänges pånytt, jag ville titta ner när jag hoppade denhär gången! 

Efter det andra hoppet gick vi ner till check-in pointen för att kunna köpa video och bilder samt för att få ett skriftligt intyg på att vi hoppat. Detta diplom är nu i säkert förvar och bland de mest värdefulla papper jag har just nu haha! Dessutom fick man en gratisbiljett upp till utsiktsvåningen vilken jag använde ikväll - man såg 98km bort tack vare det klara vädret! Helt otroliga vyer! Efter en helt underbar dag börjar jag nu packa inför utcheckningen imorgon. Snart bär det av till nästa boplats! 

 

Tro det eller ej men inga nerver ännu inte!

Uppe på 53:e våningen, dock ännu inomhus

Ännu hade jag inte fått se över kanten, men nu började det bli nervöst!

Inte så graciöst men njöt gjorde jag verkligen!

Upprintade bilder, diplom samt en minnessticka med videon på mitt hopp!

Tornet är så fint upplyst om kvällarna

Utsikten var breathtaking, helt drömlikt att se precis hela Auckland breda
ut sig under ens fötter!